Igår eftermiddag anlände vi till Häljesund och Jan Persson, och Gulis såklart! Hon har mognat på sig avsevärt och såg jättefin och stabil ut sedan jag såg henne sist :) 

Jag tycker det är jätteintressant med att få se andra ridsätt, hur man inverkar och vilka signaler man ger. Western är inte så himla olik vår klassiska ridning utan det handlar om tryck och eftergift även här. Jag har ju tidigare haft en minimal insikt i den här världen när jag stod uppstallad tillsammans med Sebastian och Veronika och fick då en del hjälp av dem med Classe. Det jag då liksom nu gillar är konsekvensen, enkelheten och att man inte tjorvar till det så mycket. Men det har nog mer med piloten att göra än ridsättet ;) Sen finns det saker som skiljer sig en del från vårt/mitt tänk i unghäst-träning, vi är väldigt försiktiga och går mer långsamt fram i "vår" värld. Gulis kan redan sidförande, bakdelsvändning, framdelsvändning och rygga. Donna som är två år äldre har jag ganska nyligt börjat med sidförande och övriga rörelser har vi inte nosat på än. 

I vanlig ordning när jag är iväg så längtar jag hem till mina egna hästar. Jag fick ett tips för hur jag ska komma bort från Donnis krullande i ridningen och det vill jag nu hem och prova :D