Träning 2017-08-23

Häst / Permalink / 0

I onsdags kom Carina och hjälpte mig och Classe. Det är nästan ett år sedan vi tränade för någon och det märktes. Redan början av passet kändes vi osynkade, han var inte mellan hand och skänkel och han gick som en gammal ridskolehäst och lufsade på i "vårt" tempo. Vi har ett tempo där vi är bekväma och där åker vi gärna runt och ser tjusiga ut, men så fort man gör någon förändring i tempot faller Classe isär. Hade inte Carina hjälpt oss hade det blivit ett katastrofpass men nu glimmade vi ändå till och jag fick in en bra känsla stundvis. Vi har en massa att träna på och jag måste bli stabilare och snabbare i min ridning, vara konsekvent och noga med allt vi ska göra och våga variera oss, både med form och tempo. Classe har sedan konvalecenten blivit ännu mer bekväm och ofokuserad på mina hjälper och behöver peppas igång. Det är ingenting nytt, det är bara att det blivit värre... Sen är han såklart mycket svagare också. 

Nu kan det här låta väldigt deppigt, men jag är peppad till tänderna. Det ska bli så roligt att få fortsätta jobba med de verktyg jag fått, jag ska hitta den där fina känslan! För han är så himla fin min häst när vi hittat dit

Vi bokade in en träning nästa vecka igen, för nu behöver vi all hjälp vi kan få. Det är inte bra att åka runt på egen hand för länge ;) 

 
Till top